Lars ”Lasse-Maja” Molin, född Larsson den 5 oktober 1785 i byn Djupdalen i Ramsbergs socken i Västmanland, död 4 juni 1845 i Arboga, var en svensk förbrytare som företog stöldturnéer i främst triangeln Stockholm–Örebro–Västerås. Han kallade sig från 1809 Lars Molin och fick smeknamnet Lasse-Maja eftersom han periodvis levde som kvinna.
Lasse-Maja var son till skräddaren Lars Olsson och änkan Stina, född Olsdotter, som var av rik bergsmanssläkt. Faderns sociala position höjdes genom giftet, men innan Lasse-Maja föddes kom familjen på obestånd. Från att ha betecknats som bergsman under äktenskapets första år, kallades fadern nu återigen skräddare.
Under 1800-talet har Lasse-Majas kvinnokläder ofta beskrivits som ett sätt att klä ut sig och därigenom undkomma polis. Enligt Lasse-Majas självbiografi levde han dock under långa perioder som både man och som kvinna, utan koppling till sin kriminella verksamhet. Tvärtom beskrivs manskläderna som mer bekväma att stjäla i, medan kvinnokläderna möjliggör yrken som till exempel kammarjungfru, hushållerska och prostituerad.
Namnet Lasse-Maja kommer från en torparedotter Maja, som Lasse-Maja hade en relation med och gömde sig hos. Lasse-Maja berättar själv: ”En dag föll det mig in att taga på mig Majas kläder, hon kom just upp då jag tagit dem på mig. – Ack! utropade hon, hvad du ser prägtig ut i fruntimmerskläder! Hon ropade på sina föräldrar att de skulle komma upp och se hur väl Lasse nu såg ut i hennes kläder.
År 1804, 19 år gammal, kom Lasse-Maja till Stockholm första gången, och där påbörjades en stöldturné genom landet. Flera gånger greps han men lyckades oftast rymma.
Efter att, tillsammans med två kumpaner, ha stulit kyrksilvret i Järfälla kyrka den 8 februari 1812, dömdes Lasse-Maja av Sollentuna häradsrätt i Barkarby tingshus i Järfälla socken till livstids fängelse. I handlingarna som stadfästes av Svea hovrätt 28 juli 1813 står det: ”… ock skall Molin för alla överberörde brott i ena bot straffas med fyrtio par spö, tre slag av paret, undergå uppenbar kyrkoplikt en söndag uti Järfälla sockenkyrka och därefter försändas till fästning att därstädes i all sin livstid till arbete hållas”. Han avfördes mot Karlstens fästning på Marstrand den 2 september 1813.
På Karlstens fästning kom Lasse-Maja att bli en privilegierad fånge på grund av sin uppfinningsrikedom. Ryktet om Lasse-Maja spreds över landet och han såg till att det infördes turistresor för göteborgarna till fästningen. I göteborgstidningarna förekom det annonser om att åka och titta på fångarna på Marstrand. Genom att sälja föremål och berätta historier mot betalning kunde han få in viktiga summor då fångarna tvingades att köpa mat och andra förnödenheter på fästningen.
När kronprins Oskar besökte Marstrand 1835 fick Lasse-Maja komma ombord hans båt för att berätta historier.
Eftersom Lasse-Maja framför allt arbetat i kvinnoyrken hade han fått goda kokkunskaper. Detta kunde han utnyttja under sin tid på fästningen, som han under stora delar av sitt straff avtjänade som kock.
Efter 26 år (1839) slapp han ur fängelset efter att ha blivit benådad av Karl XIV Johan 1838. Enligt sägnen berodde strafflindringen på att han imponerat på kungen med sin kokkonst, men den verkliga orsaken var sannolikt den popularitet som självbiografin väckt.
Efter fängelsetiden reste Lasse-Maja omkring i Sverige och berättade om sitt liv. Däremellan bodde och arbetade han på en egen gård utanför Arboga. Där dog han 1845 efter att ha varit svårt sjuk de sista åren. Han begravdes utanför Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga.
Lasse-Majas berättelser blev än mer populära efter hans död. ”Vad som lästes bland folket? Ja, det var mest Lasse-Maja och bibeln”, sa en äldre man i Torshälla som på 1930-talet intervjuades av Uppsala folkminnesarkiv.
