Möjlig inspirationskälla också för skolbibliotek? Vi använder ju redan metoder á la Chambers och har läsgrupper i överflöd. Jag ser Shared Reading som en naturlig avknoppning av den högläsning som är etablerad sedan länge. Skillnaden här blir att läsningen inte bara blir en passiv sysselsättning utan en aktiviteter där eleverna tillåts vara delaktiga. Med hjälp av att bidra och lära av varandra blir förhoppningsvis läsupplevelsen större och kan leda till nya synsätt och läsupplevelser.

Så här funkar det

Läsledaren har förberett en text som delas ut när gruppen samlats. Läsledaren högläser texten, som kan vara en dikt eller en kortare novell, och sedan börjar samtalet. Svåra ord reds ut, och man närmar sig texten mer och mer. Ett gemensamt utforskande börjar, en stöttande och aktiv läsning där samtalet kretsar kring de tankar, associationer, reflektioner och känslor som texten väcker.

Vid längre texter pausas läsningen med att läsledaren inflikar någon fråga alternativt förklarar något. Den som själv vill läsa högt får göra det.

Läsledaren är viktig för stämningen i gruppen. Det gäller att bygga tillit och uppmärksamhet och att se till alla får utrymme, blir lyssnade på och att samtalets trådar utvecklas fritt och personligt utan att för den skull förlora kontakten med texten.

Mötet mellan deltagarnas personliga erfarenheter och den litterära texten är viktig. Texterna bör vara korta för att passa in i tidsramen, men de behöver inte vara enkla. Tvärtom visar erfarenheten att en viss komplikation ger olika tolkningsmöjligheter och därmed mera substans och energi åt samtalet. Förmågan att lyssna på gruppen och att hitta texter som passar den är viktiga delar av läsledarens kompetens.