Fantasy: En genrepresentation

Vad är fantasy?

Fantasy kan vara en svår genre att definiera. I korthet kan man säga att fantasy är en genre som innehåller mycket magi och övernaturliga händelser. Tidsmässigt är berättelsen ofta förlagd till en slags tänkt medeltid, fast med mer av en sagokänsla.

Men hur definierar man en genre som fantasy egentligen?

Enligt en uppslagsbok är fantasy en

[…] kulturell genre där en avvikande verklighet, till exempel magi eller andra övernaturliga företeelser, spelar en viktig roll. Delar som tillhör fantasyberättelsens grund är först och främst fantasivärlden, vilken kan vara likt en sagovärld, eller likna västvärldens medeltid. Det finns ofta slott och drakar, monster och häxor, hjältar och fiender med i fantasyberättelser. […] Fantasy skiljer sig från genren science fiction genom sitt förhållande till realismen. Där fantasy kräver att någonting inte kan ske, kräver science fiction att det som händer inte kan ske just nu, men skulle kunna hända eller skulle kunna ha hänt. Science fiction är, som namnet antyder, mer vetenskapligt inriktad fiktion, medan fantasy innehåller ett stort mått av magi.  

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fantasy

Som ofta så finns det både definitioner av fantasy som är lite för snäva i sin beskrivning, medan andra definitioner lyckas bra med att hålla en mer generell nivå. Den refererade är härvidlag bland de bättre.

Hur vet du att du läser en fantasy-bok?

Definitioner kan vara en bra start, men ibland behöver man något mer för att känna igen en bok (eller stilen på en bok). Fantasy som koncept har egentligen funnits sedan äldre skrifter som Gilgamesh, myterna om Osiris eller i grekisk mytologi. Även i andra stora litterära verk som Beowulf finns inslag av fantasy.

Genren i sig består ofta av följande delar:

  • Påhittade världar som handlingen utspelar sig i.
  • Magi och övernaturliga händelser.
  • Varelse och kreatur som man inte hittar i vår vanliga värld.

Om den bok du läser innehåller en eller flera av dessa delar, så läser du troligtvis en fantasybok.

Språk, innehåll och form

En annan sak som utmärker fantasy är enligt mig själva språket. Fantasy innehåller ofta väldigt utförliga beskrivningar som gör att du verkligen kan försvinna in i den världen som boken beskriver. Det brukar också finnas gott om karaktärer i att följa – både huvudkaraktärer (exempelvis hjälten i boken) och bi-karaktärer.

Karaktärer, magi och historia

I en fantasyvärld finns det många återkommande element som man märker. Här är några exempel:

  • Typiska folkslag och karaktärer från olika raser. Det brukar finnas gott om både dvärgar, alver, hobbitar, troll, orcher och människor i klassisk fantasy.
  • Det magiska elementet är centralt i mycket fantasy. De bästa fantasyböckerna brukar ha väldigt utförliga magisystem med regler.
  • En detaljerad bakgrundshistoria till hela världen är vanlig. Ofta har författaren lagt ner mycket tid på att verkligen få världen i fantasyboken att kännas så levande som möjligt. Ibland är det så detaljerat att det finns flera hundra år av beskriven historia, med gudar, städer och kända karaktärer som nämns i böckerna. Man vill skapa en så trovärdig värld som bara är möjligt.
  • I klassisk fantasy brukar temat mellan de onda mot de goda vara centralt också. Det kan vara att huvudkaraktärerna tvingas att bekämpa en stor och farlig makt (exempelvis Sauron eller liknande). Den här världen är betydligt mer svartvit än vår egen värld, vilket förstås kan vara befriande att läsa ibland – man vet precis var alla karaktärer står; ytterst få gråzoner finns.

Givetvis är det inte alltid är så här i fantasyböcker. Ibland utspelar sig dessutom fantasy i nutiden, eller till och med i miljöer som påminner om en avlägsen framtid. Det är alltså inte miljöerna i sig som gör att en bok är fantasy.

Profetior i fantasy

En hel del fantasy innehåller förstås klyschor, som de jag nämner i stycket ovanför. En annan klyscha är de typiska profetiorna om att världen i fantasyböckerna är på väg att gå under. Detta är ett återkommande centralt tema i många fantasyböcker som ibland kan bli lite tjatigt. Om du är sugen på något mer banbrytande i fantasy där det inte finns lika mycket sådant kan jag rekommendera exempelvis Andrzej Sapkowskis böcker, eller Patrick Rothfuss.

En anledning till att profetior återkommer i fantasy är på grund av berättelsernas ursprung. Fantasy kommer från början från många berättelser med inslag av folksägner och rentav mytologi, som Beowulf och Odyssén. Därför är det inte så konstigt att tidiga fantasyböcker, som exempelvis Tolkiens verk, innehåller en del profetiska inslag.

Numera är profetior inte lika populära som de en gång var inom genren. I mer moderna fantasyböcker så finns det betydligt färre profetiska inslag än vad det fanns tidigare. Däremot har “falska” profetior blivit ett vanligare inslag. Det är just nu mer populärt med fantasy som innehåller karaktärer som du inte riktigt vet är onda eller goda till exempel. Detta är något som finns gott om i exempelvis Game of thrones-böckerna, som har fått en enorm genomslagskraft tack vare tv-serien.

Vad är skillnaden mellan en saga och fantasy?

Det är svårt att dra en rak linje som skiljer sagor och fantasy åt. Jag ser sagor som en subgenre av fantasy (precis som high fantasy med flera). Om man ska generalisera lite om skillnaderna så landar vi i:

  • Sagor baseras ofta mer på tradition och folktro. Folktron och traditionerna beror i sin tur på vilket land berättelsen ursprungligen kommer från.
  • Fantasy-berättelser är mer baserade på författarens egen fantasi, och hur författaren ville bygga upp världen. Fantasy-berättelser är inte alls lika beroende av traditioner och folktro i ett specifikt land.

Vad är skillnaden mellan fantasy och science fiction?

  • I fantasy använder man sig mer av magi medan man i science fiction använder sig mer av teknologi.
  • I fantasy förklaras fler saker av övernaturliga händelser, medan science fiction bygger mer på vetenskap. Att göra tidsresor kan ses som något påhittat, men det är mer troligt än vad exempelvis magi är.
  • I både fantasy och science fiction finns gott om regler som världen förhåller sig till, och hur världen funkar. Skillnaden är att i fantasy så bestämmer författaren själv reglerna mer, men i science fiction så är reglerna mer löst baserade på vetenskap.

Kända fantasyböcker

Fantasy har ibland ett rykte om sig att endast vara för barn. Jag vill hävda att så är inte fallet, utan det finns gott om fantasyböcker som passar vuxna också. Däremot finns det många fantasyböcker som passar barn och unga. Jag blev själv introducerad till fantasy-genren med hjälp av Sagan om Belgarion, Sagan om ringen och Katharine Kerrs böcker om landet Deverry. Dessa bokserier är en bra start för vem som helst, och jag rekommenderar att du läser följande böcker om du inte redan gjort det:

  • Sagan om Ringen av J R R Tolkien
  • Vindens Namn av Patrick Rothfuss
  • Harry Potter-serien av J K Rowling
  • Sagan om Landet Deverry av Katharine Kerr

När uppstod fantasy som genre?

Du kan tidigt se spår av vad som skulle komma att bli fantasy redan i gamla böcker som Gilgamesh-eposet (världens första litterära verk) och i tidiga mytologiska berättelser. De grekiska mytologierna har exempelvis en del inslag av fantasy.

Ett annat tidigt litterärt verk som innehåller inslag av fantasy är definitivt Beowulf. Huvudkaraktären slåss med både sjötroll och drakar under berättelsens gång. Berättelsen om Beowulf kommer från början från en dikt.

George MacDonald räknas till en av de författare som var först med att skapa den moderna fantasyn, det vill säga fantasyn så som vi känner till den idag. Redan 1858 skrev Macdonald ett verk vid namn The Princess and the Goblin and Phantastes, som sedermera kom att inspirera bland annat J R R Tolkien och C S Lewis.

Princess Irene lives in a castle in a wild and lonely mountainous region. One day she discovers a steep and winding stairway leading to a bewildering labyrinth of unused passages with closed doors – and a further stairway. What lies at the top?

The Princess and the Goblin av George MacDonald

Fem underkategorier inom fantasy som du bör känna till

Utöver de mest kända fantasyböckerna finns det också en hel del mer nischade underkategorier (subgenrer) inom fantasy. Det är lätt att tänka att fantasy måste vara vitt skild från den verklighet vi känner till. Så är dock inte alltid fallet; det beror exempelvis på vilken subgenre av fantasy du läser.

Fantasyböcker kan förstås delas in i olika kategorier i all oändlighet. Jag tänker dock hålla min uppdelning lite enklare än så och definiera de fem viktigaste subgenrerna inom fantasy:High Fantasy: Fantasy i en alternativ, fiktiv värld. Magin är väldigt central och följer ofta specifika regler. Exempel på böcker här är: Sagan om Ringen, Robin Hobbs böcker och Patrick Rothfuss.

Urban Fantasy

Urban Fantasy kännetecknas av att berättelsen ofta innehåller magiska element, som inte är kända för de flesta människorna i världen. Urban Fantasy utspelar sig ofta i vår värld, och i stadsmiljöer. Exempel på böcker är Magikerna-trilogin av Lev Grossman, eller Neverwhere av Neil Gaiman.

Epic Fantasy

En genre som ibland överlappar med High Fantasy-genren. Epic Fantasy är precis som det låter – episkt. Det kan innebära episkt i omfång (till exempel storslagna miljöer och mycket detaljerade världar), eller att uppdraget huvudpersonerna gör är exceptionellt omfattande och komplicerat. Typiska element är kampen mellan gott och ont, många karaktärer att hålla reda på, och en berättelse som ofta spänner över flera böcker. Exempel på böcker här är Steven Erikson’s The Malazan Book of the Fallen, The Stormlight Archive av Brandon Sanderson, och A Song of Ice and Fire (Game of Thrones) av George R R Martin.

Coming of Age Fantasy

Fantasy som fokuserar på att följa en huvudkaraktär, från ung ålder till vuxen. Detta är även ett tema som ofta ses inom Epic Fantasy, men det är värt att klassificera Coming of Age Fantasy som sin egen subgenre, enligt mig. Exempel på böcker är återigen Patrick Rothfuss böcker, Lies of Locke Lamora av Scott Lynch, och Belgariad av David Eddings.

Comic Fantasy

Fantasy med glimten i ögat och en stor dos humor. Ofta parodieras fantasygenren, men på ett kärleksfullt sätt. Exempel på böcker är Skivvärlden av Terry Pratchett, och Jonathan Strouds böcker.