I en artikel på SVT: s webbplats lyder rubriken ”Sociala medier förstör den unga arbetskraften”. Artikeln refererar till flera brittiska arbetsgivare och rekryteringsföretag som oroar sig för den unga generationens bristande kommunikationsförmåga. Sociala nätverk har i stället för ökad social kompetens lett till minskad dito. Unga väljer aktivt att hellre skicka ett sms till bordsgrannen på kontoret i stället för att kommunicera ”på riktigt”. Vidare är de unga, enligt referaten, usla på språklig kommunikation rent generellt. De använder korthuggna sms-förkortingar i stället för ett adekvat språk. Sms-språk som ”cul8r” och ”lol” används frekvent också i talat språk.
Är detta bara gnälliga arbetsgivare som beklagar sig eller bör vi ta de ungas bristande språk och kommunikationsvanor på allvar? Jag tror på det senare. Den digitala världen är utan tvekan en fantastisk verktygslåda att använda till både förströelse och kunskap, men låt oss inte för den skull tro att sociala nätverk någonsin kan ersätta fysiska möten! Snabbt språk och snabba möten leder också till alltför snabba tankar och slutsatser. När språket dessutom saknas blir abstraktionen inte mer än ett mentalt skelett utan innehåll. Hur man än försöker bortförklara de dåliga språkkunskaperna står den eviga sanningen fast: man döms utifrån det språk man använder.