Reklam på bibliotek?

Sedan en tid tillbaka råder det en debatt kring hur långt de kommersiella krafternas armar får sträckas i bibliotekslokalen. Senaste exemplet är Stockholms stadsbiblioteks satsning på en Poesibazar.

Basaren är tänkt att visa upp diktsamlingar; böcker som sällan når utlåningsstatistikens topplistor eller förlagens storsäljarlistor. I det lilla basarrummet finns också en dator, och det är den som gjort folk arga. Datorn är nämligen låst på Adlibris hemsida. Genom Adlibris förväntas lyrikintresserade hitta ett smidigt sätt att köpa den annars svåråtkomliga lyriken.

Biblioteket försvarar sig med att det lilla lyrikrummet bara är ett sätt att lyfta fram den smalare poesin. De hävdar vidare att det inte rör sig om någon gratis reklm för Adlibris. Alice Thorburn, ansvarig bibliotekarie, ser inte samarbetet med en kommersiell aktör som något problem eftersom Poesibazaren är ”[…] ett fönster för poesi och för förlagen. För att de ska kunna fortsätta ge ut poesi måste de ju sälja.” [Källa]
Jo, så är det, men frågan är om det är bibliotekens roll att göra reklam för boklådor?! Jag ställer mig mycket kritisk till utspelet. Bibliotekens neutrala roll undergrävs med ett sådant resonemang. Om man nu på allvar vill höja poesin status kan man skylta dessa titlar. En bokhandel hjälper säkert presumtiva köpare att hitta boken. Bibliotekens roll är inte i första hand att stödja förlag eller bokhandel, utan att verka som en oberoende främjare av läs- och skrivfrämjande aktiviteter och (framför allt) som vägvisare i informationskompetensens brokiga värld.
Skall skolbiblioteken föra ett liknande resonemang kanske vi bör ha en dator som är låst till ett läromedelsförlag i syfte att få eleverna att läsa mer skolmässig facklitteratur? Nej, jag tror mer på oberoendet, även om det ibland innebär en svår balansgång.