Fram till 20 års ålder levde jag helt utan internet. Vi använde visserligen datorer av märket Compis i högstadieåldern för att lära oss enkel programmering, men något Internet fann ännu inte. Nuförtiden är att använda en dator i stort sett synonymt med att använda internet och människor är jämt uppkopplade.

Internet kan vara en ganska utmattande och utmanande plats. Och inte helt överraskande börjar många sakna de analoga dagarna från det förflutna, när internetanvändning bara var en liten bit av vår dag – eller till och med veckan. Vad menar jag då med ”analog”? För mig betyder ett analogt liv att omfamna fysiska, taktila, icke-digitala sätt att interagera med världen.

Att vara för ett ökat analogt inslag innebär dock inte att helt avstå från nätets välsignelser. Nej, jag kommer givetvis att fortsätta använda internet – även förlita mig helt på internet för vissa saker – eftersom det givetvis är en grundmurad del av min arbetsdag; en del som underlättar skolbibliotekariens vardag något oerhört. Ytterst få ropar idag efter en återgång till lådkartoteken för att söka efter en bok, än mindre handskrivna utlåningslappar.

Du kommer däremot höra mig prata om att använda internet mindre, men jag säger inte att jag ska ge upp det helt och hållet. Internet låter mig skriva mina hemsidor, strukturera innehåll som text och bilder på ett enkelt sätt. Det gör att jag kan förmedla källkritiskt tänkande till elevgrupper på ett (för dem) relevant sätt. Internet är det verktyg jag använder för att strukturera, tillhandahålla och katalogisera den information som utgör ett skolbibliotek. Icke att förglömma, det faktum att alla inköp görs helt digitalt sedan årtionden är en inte oviktig fördel.

En analog livsstil har dock ett värde i sig; ett värde som de flesta av oss förbiser eftersom vi bara är så distraherade och förankrade av allt glänsande glitter från nätets virtuella dansgolv. För de av oss som längtar efter ett enklare liv, måste vi lära oss att koppla från och lägga tillbaka internet i sin låda. Kanske också stämpla den med etiketten ”endast tillfällig användning”. Vi måste helt enkelt börja fylla våra liv med kopplingar, aktiviteter och lösningar från den ”verkliga världen”. Viktigast av allt i vår roll som bildad vuxen, är att förmedla det analoga värdet till de elever som är digitala sedan födseln.

Det finns en växande grupp människor som, i likhet med undertecknad, tänker i dessa banor. Människor som anammar ett långsamt förhållningssätt till livet, övar på digital sanering och tar bort sina sociala medier. Det är uppmuntrande och ögonöppnande att höra från sådana här människor som påminner oss om att vi inte behöver sitta fastklistrade vid våra telefoner. Vi behöver inte ha hela vårt liv i en telefon.

Fördelarna av det analoga vi arbetar med dagligdags bekräftas också av forskning. Vi lär oss bättre genom att läsa en tryckt bok än en digital. Vi lär oss bättre genom att skriva för hand än att skriva med dator. Sammantaget finns också stöd för att den ökade digitaliseringen också gjort barn och unga mindre uppmärksamma, mindre benägna till fördjupning och koncentration.

I Tik tokens tidevarv är 30 sekunders uppmärksamhet för mycket att begära. Hur ska vi då kunna konkurrera med bokens tjuskraft, som ju oftast kräver timmar av uppmärksamhet? Jo, genom att tvinga eleverna i skolan att återerövra de delar av hjärnan som berusats av digitaliserings endorfiner och dopaminkickar. Att återerövra det analoga kommer att innebära ett stort mått av frustration, men
när vi vänt på skutan kommer sjunkande lästal, bristande skrivförmåga, allt sämre ordförråd och bildningsnivå att ersättas av dess kontrahenter.

Som skolbibliotekarie vill jag slå ett slag för det analoga, slå ett slag för den fysiska texten och (framför allt) slå ett slag för att återerövra de basala, kognitiva vinster som en balanserad livsstil för med sig. Det analoga behöver inte utesluta det analoga, men det analoga bör ta en betydligt större del av elevernas vardag än det gör idag.