Jag har i ett tidigare inlägg på denna blogg skrivit kort om hur jag försöker få in föremål (d.v.s. utställningar) i ett pedagogiskt sammanhang. Efter ett par års verksamhet på en F-6-skola kan jag konstatera att min ambition att få elever aktiva i eget kunskapande med hjälp av föremål blivit något av en succé!

Låt mig berätta kort om upplägget för det jag kallar Samlarnas museum.

Min idé med Samlarnas museum var från början att kunna få elever att se föremål som en kunskapskälla. Projektet var först en del av de kurser i informationskompetens jag har för mellanstadieeleverna. Jag brukar påtala vikten av att information är så mycket mer än Internet och böcker; även föremål är en informationskälla om man bara vet hur man ställer frågorna. För mig är utställningar i skolbiblioteket ett utmärkt komplement till de tryckta böckerna, tidskifterna och databaserna.

Tre glasvitriner med tillhörande belysning köptes in till skolbiblioteket. Dessa förseddes med lås av en händig och duktig vaktmästare, som dessutom seriekopplade belysningen så att en strömbrytare används till alla tre lampor.

Väggen bakom vitrinerna hängdes affischer och loggor upp för att tydligt markera ”museets” närvaro i biblioteket. Den första terminens utsällningar ordnade jag på egen hand. Det rörde sig om ett antal temautställningar, bl.a. Tintin – en ung 80-åring. Eleverna fick då i uppdrag att ta reda på fakta kring Hergé och hans serievärld. De fick i slutet av arbetet svara på frågor om Tintin, där den kunnigaste vann ett pris.

Andra terminen drog vi (jag och biblioteksrådet) igång tävlingen Supersamlaren, där alla elever på skolan som samlade på något ombads lämna in sin samling till bibliotek för att vara med i tävlingen/utställningen. Tävlingen var helt frivillig, men responsen var stor, över 50 elever anmälde sina samlingar till tävlingen. Enda kraven för att vara med i tävlingen var att man aktivt samlade på något samt att man kunde tänka sig att berätta om sitt samlande för andra.