I ett debattinlägg i Uppsala Nya Tidning undrar en klok elev på Cesliusskolan, Uppsala varför kommunens skolor inte marknadsför sina skolbibliotek bättre. Frågan är högst berättigad, och jag kan inte annat än instämma.

På pråliga affischer syns slagord som ”behöriga lärare”, ”kreativ miljö” och ”internationella kontakter” på bussar och tåg i landets alla kommuner inför stundande gymnasieval. Inte med ett ord nämns skolbiblioteken, som borde vara en mycket stark resurs att räkna med, inte minst för de elever som kommer från studiesvaga hemmiljöer.

I konkurrensen med friskolor är kommunala skolor också överlägsna beträffande skolbiblioteksverksamhet; en klar konkurrensfördel, med andra ord. Dessutom återfinns IKT-resurser och skolbibliotek ofta i samma lokal, och dessa mediala storheter utgör rimligen den mest kreativa och kunskapsberikande miljön på hela skolan.

När visar Sveriges kommuner att de är stolta över sin skolbiblioteksverksamhet?