I senaste numret av Biblis läste jag en tankeväckande artikel: Biblioteket – En plats för stillsamhet i en allt mindre stillsam värld? av Jakob Sjövall. Artikeln analyserar och refererar idéer om bibliotekens roll i det moderna samhället. Man kunde tro att informationsöverflödet vi har idag borde betyda att människor inte längre har ett behov av bibliotek. Som vi alla vet fyller biblioteket inte bara en roll som informationsförsörjare, utan i hög grad också en roll som tillgängliggörare och strukturerare av information. Själva rummet blir än mer betydelsefullt i en tid då människor fullkomligen drunknar i information. Rummet begränsar och koncentrerar våra tankar i en tid då informationsbruset hotar att göra oss till ytliga textläsare.

Sjövall refererar bl.a. till en artikeln Is Google making us stupid? (The Atlantic, juli 2008), som hävdar att Internet gjort oss alla till skumläsare. Vi hoppar från en sida till en annan utan att kunna läsa en text koncentrerat. Artikelförfattaren, Nicholas Carr, hävdar rentav att de generationer som vänjer sig vid detta lässätt förblir ofömögna att hantera djupare koncentration. Om 20 år klarar läsare rent fysiskt inte längre av att ta sig igenom romaner som Krig och fred eftersom de helt enkelt inte är kapabla att dyka ned i en så pass tung text.

Tankar som den här är dystopiska. Jag hoppas aldrig de blir en realitet, även om det naturligtvis är relevant att fråga oss om sättet vi läser texter på idag gör oss smartare eller rent av dummare.

Det är också här biblioteken kommer in. För oavsett mängden information kommer vi människor alltid ha ett behov av att kunna sätta oss ned och gå in i oss själva, att djupdyka i texter. Biblioteken tillhandahåller allt detta, men också mycket mer. För bibliotek är också rum för kondenserad lärdom, en slags kunskapens tempel, som till skillnad från alla andra rum låter oss hantera information på ett sätt som gör oss till upptäckare av ny kunskap utan att bli dess slav.