Att SAB-systemet är på väg att försvinna är ingen hemlighet. KB har tagit beslutet att inom kort överge SAB till förmån för det internationella Dewey-systemet (DDC). DDC har fördelen att det finns i många länder; det gör det lättare att söka medier baserat på klassificering oberoende av nationalitet. Nackdelarna kan vara ett stort merarbete för biblioteken, eftersom vissa hyllplaceringar måste byta plats. Inledningsvis kommer man nog använda båda systemen parallellt för att undvika alltför mycket krångel.

För skolbibliotekens vidkommande ser jag inget akut behov av att införa Dewey. Snarare ser jag alla etablerade klassificeringssystem som ganska otillgängliga. Otillgängliga för eleverna vill säga. För oss skolbibliotekarier är någon form av system oumbärligt. Om man vill att eleverna själva ska kunna lotsa sig fram till rätt hyllplacering är dock inga av de system som finns särskilt lämpliga.

Jag och några kollegor funderar i stället på ett system där man utgår från skolämnena, även om detta också är långt ifrån enkelt att genomföra. För elvernas vidkommande tror jag dock att det är lättare att både hitta – och förstå – termer och begrepp som ligger nära deras verklighet. Att hitta kokböcker under signum Q (Ekonomi och näringsväsen) är inte helt logiskt för en 12-åring…

Resonemanget ovan gäller fackböcker. Indelningen av skönlitteraturen är också i behov av förenkling. Personligen är jag en stark anhängare av temaplaceringar, d.v.s. att man samlar alla deckare, i en hylla, all historisk fiktion i en annan o.s.v. Många bibliotek har redan utbrytningar av det här slaget, som borde kunna appliceras fullt ut. Vilka kategorier man skall ha kräver dock en genomtänkt plan, ofta med lokal prägel. Alltför många kategorier förvirrar mer än förenklar.