Under veckan fick jag ännu en (galen?) idé, som blir aningen svår att realisera för det stora flertalet med tanke på den ansträngda ekonomin. Tänk er att göra om hela skolbiblioteket till ett tankelabb där upplevelser och kunskap står i fokus. Bärbara datorer, kameror, videoutrustning, föremålssamlingar, pysselverkstad och ett enklare labb samsas med böcker, tidskrifter och plattskärmar på väggarna där elevarbeten, information och presentationer rullar.

Överallt råder febril aktivitet. Efter skoltid är tankelabbet en plats för läxläsning och fördjupning. När klassen är på besök ordnar skolbibliotekarien och klassläraren experimentverkstad på ett tema, och guidar elever och lärare till kunskap och inspiration inför det stundande temaarbetet.

Böcker, tidskrifter och föremål samsas med nätets digitala källor. Den interaktiva tavlan lyser av sprängkraft inför elevgruppen, vars frågor och kunskapstörst aldrig vill ta slut. Jag är lika mycket lärare som elev, lika mycket informationsexpert som pedagog, men i första hand en handledare som tillsammans med övrig personal hjälper elever att skapa kunskap. Elever forskar, skriver, läser och skapar utan att någonsin säga ”f*n vad tråkigt”. Elever presenterar sina arbeten skriftligt, genom hemsidor och wikis, teater, film, experiment eller vandringar utomhus.

Tanken slutar i en fråga: Varför skulle det inte kunna vara så i skolan? Tänker tillbaka på min egen no-undervisning. Minns den som ganska jämngrå och intetsägande. Jämför min egen upplevelse med Eva Funcks geniala funkarprogram på SVT. Vilken skillnad! Hade jag haft Eva som no-lärare hade jag förstått världen omkring oss och garanterat haft kul hela tiden.

Varför skulle inte skolan kunna erbjuda en sådan lärmiljö, en sådan passion för lärande? Hänger det enbart på pengar – eller är det allt administrativt arbete som hindrar oss från att blomma? Eller är det så enkelt (hemska tanke!) att det faktiskt finns barn som i grunden är helt ointresserade av att lära sig förstå världen omkring sig? Jag söker svaren, men är i grunden också övertygad om att alla barn vill lära sig. Förmågan skiljer sig naturligtvis, men alla vill. Frågan som återstår är: kan vi hjälpa dem?