Följande inlägg kretsar kring tre olika arbetsmetoder. Utställningsverksamhet, informationskompetens och engagemang i stort och smått. Håll tillgodo!

Att arbeta med föremål och utställningar
Jag har ständigt utställningar i biblioteket. För att lyfta utställningarna köpte jag in glasvitriner med tillhörande belysning. Detta har blivit känt som Samlarnas museum. Varje år ordnar jag och biblioteksrådet en tävling som går under namnet Supersamlaren. Kravet för att få vara med i tävlingen är att man samlar på något.

Mellan 20-30 brukar anmäla sig och få möjlighet att ställa ut sina samlingar. Allt från Pokémon-kort till mynt, servetter och suddgummin har äntrat skåpen. Vid läsårets slut väljer biblioteksrådet ut tre samlingar som hela skolan sedan får rösta på. Prisutdelningen sker med utdelning av diplom och presenter. Utställningarna kompletteras med litteratur (i de fall det finns att tillgå) samt kortare tips på hur intresserade kan gå vidare på egen hand.

En del elever får också presentera sitt samlande inför klassen. De gör då en Power Point under handledning av skolbibliotekarien eller läraren. Detta är ett sätt att koppla utställningarna till kunskap. Jag ser föremål som en form av text. Tanken med läroplanens ”vidgade textbegrepp” är ju också att få eleverna att se mer otraditionella kunskapskällor som ”textformer”.

Informationssökning som pedagogiskt verktyg
Jag har förmånen att då och då också undervisa elever i SO på högstadiet. Då använder jag mina kunskaper kring källhantering och informationssökning på ett sätt som möjliggör för mig att följa elevgruppen från början till slut, något man tyvärr alltför sällan får i renodlad biblioteksundervisning. Personligen tror jag att det är utmärkt om skolbibliotekarien har viss pedagogisk kompetens. Jag tror också att yrkesgränserna kommer att bli mindre synliga i framtiden. Det handlar ju till sist om kompetenser, inte yrkesgrupper. Givetvis skall man hålla på sin yrkeskompetens, men kommer inte Moses till berget får man ibland ta berget till Moses…

SO läser eleverna oftast som teman Som exempel väljer jag 1700-talets revolutioner. Jag har genomgång på det aktuella temat. Eleverna får sedan välja en av revolutionerna som de skall skriva ett arbete om. Jag har ganska gedigna genomgångar om källkritik, bildmanipulering, upphovsrätt och skrivprocess. Eleverna får också träna på att skriva referenser, något de är ovana vid sedan mellanstadietiden. Dessa pass har jag i klassrummet. Utgångspunkten hämtar jag från Carol Kuhlthaus teorier om informationssökningsprocesser.

Vid själva forsknings- och skrivprocessen arbetar klassen växelvis i skolbiblioteket. De har då tillgång till alla källor samt datorer de använder för att skriva sina arbeten.

Jag har märkt att eleverna sällan eller aldrig får veta vad som förväntas av dem då de ”forskar”. De ska skriva en uppsats, vara källkritiska och arbeta självständigt utan att få verktygen. Personligen tror jag att vi som skolbibliotekarier kan fylla en mycket viktig roll, eftersom vi har kunskapen och kompetensen att förmedla arbetsverktyg eleverna kan använda under informationssökning, källkritiskt tänkande och skrivprocess. På så vis blir eleverna också bättre förberedda för de högre studier som väntar.

Engagera dig!
Inget ger större genomslag för vårt yrke och vårt skolbibliotek som engagemang. Nu talar jag inte enbart om engagemang för att väcka läslust eller undervisa elever i källkritiskt tänkande. Jag sträcker tanken längre än så. Det krävs engagemang i arbetslag, ämneslag – och ledningsgrupp. Det krävs också att man som skolbibliotekarie gör sig oersättlig genom att integrera biblioteket i så många pedagogiska sammanhang som möjligt. Skolbiblioteket skall vara ett pedagogiskt arbetssätt, inte en lokal!

Jag har som mål att alltid säga något om mitt arbete på personalkonferenser och andra möten. Webbsidor, bloggar och mer informella samtal kompletteras av ren ”reklam”. Jag brukar bl.a. var aktiv på föräldramöten, då jag också delar ut en informationsfolder. Engagemanget sträcker sig också till eleverna. Att finnas där eleverna finns har blivit ett motto för mig. Därför försöker jag verka också i de digitala miljöer våra ungdomar ofta besöker: Youtube, Facebook m.fl.

Mitt råd är att alltid vara aktiv. Det du kan bra ska du också förmedla till andra. Så var inte blyg, utan våga vara en ledande kraft för skolutveckling!
Glöm inte heller att ta hand om era skolbibliotek – de är sannerligen fyrbåkar för såväl kunskap som fantasi!

Detta inlägg går även att läsa på Skolbibliotek Östs ypperliga blogg, där jag för tillfället gästbloggar.